Nu är nog våren som bäst!

Gick en sväng i skogen med Kärleken och Vargen igår.  Allt är så mjukt grönt och det är som om naturen håller andan nu för att bara på en utandning slå om till full grönska. 

Jag tror det bor en skogsmulle i mig. Skogen är, bortsett från min trädgård, den absolut bästa platsen att vara på. ❤


Vargen var efter dryga timmen rätt nöjd och belåten. 

Hoppas ni fått en bra start på måndagen! Jag smög igång med vattengympa och bära ut småplantor för avhärdning. Ikväll blir det jobb för mig. 

Ha det fint! 

Låta lusten styra…

Egentligen hade jag planerat ett besök på Friskis och Svettis igår. Hade lite hurtigt så där bokat mig på ett Indoor Walking-pass. Men under hela dagen på jobb gick jag med en längtan efter skogen så.. jag ändrade mig. Var oavsett riktigt trött och tänkte, i mitt stilla sinne, att när vintern drar snålt om husknuten kommer jag att längta efter de här ljumma sommarkvällarna. Då kan jag dansa, steppa, yoga eller spinna inomhus utan den minsta fundering över om jag missar något utomhus. Vargen höll med. Som alltid. Han är en klippa.

Det satt hårt inne men för någon månad sedan avinstallerade jag, igen, alla appar i stil med Runkepeer och är därför numera ute och motionerar analogt. Det vill säga; En flukt på klockan innan jag ger mig ut. Och en titt när jag kommer hem. Där i mellan låter lusten styra mina rundor.
Fördelen med att motionera så här, utan att mäta distans/fart, är att jag tillåter mig tiden att utforska nya stigar. Slå mig ner en stund vid ett vattenblänk, mitt under rundan, och bara vara. Medans jag kliar Vargen bakom örat. Eller så kör jag lite yoga. Försöker meditera. Eller kör lite träning. Om jag har lust. För att jag. Det fanns inte på kartan innan. Då var det pressa tider som gällde.
image

Numera har jag slagit mig till ro med att det ändå inte blir någon form av maralopps-styrketränings-ikon av mig. Så varför då pressa mig som om jag vore det? Missförstå mig rätt. Jag beundrar dom som gör det. Hatten av för deras engagemang, brinnande intresse och lycka i resultaten. Men dom är inte jag. Jag är helt enkelt en sån där vanlig motionär som bara tränar det jag tycker är kul på någorlunda regelbunden basis. För det mår jag bra av fysiskt och mentalt. Det är träning på mitt sätt. Trimmar kurvorna lite grann i all enkelhet.

Så om jag då kör till skogen med Vargen och mina stavar istället för gymmet så gör jag en vinst. Jag såg en ekorre, ett par rådjur, en snok och vid ett tillfälle dundrade något som med stor sannolikhet var ett vildsvin i skogen sidan om mig. Hela tiden med en strålande sol som sällskap. Allt detta hade jag missat om jag piskade in mig till gymmet. Det var liksom meningen jag skulle till skogen igår. Andas. Den här turen lär jag minnas längre än en runda på crosstrainern.
image

Vandra lite mera…

Igår släppte jag böckerna och gav mig ut på äventyr. Vankade av och an först här hemma. Plötsligt drabbad av en sjuk osäkerhet. För vad? Inget. Jag skulle bara gå. Gå 16 kilometer. Jag har sprungit längre när det begav sig. Men.. jag vet inte. Där och då kände jag mig osäker på min egna förmåga. Men å andra sidan så visste jag att om jag inte tog bilen och körde skulle jag ångra mig. Mycket.
Det känns i mångt och mycket som att jag står på samma ställe och stampar just nu. Jag gör ju inget. Uppnår ingwt. Bara är liksom. Så.. Jag behövde komma iväg och övertyga mig själv om att jag kan. Och är det någonstans jag kan hämta den sortens energi så är det ute.

image

Jag packade ner lunchen & kanna kaffe och körde. Och sen gick jag…

image
Genom snår och över språng...
image
..Genom kohagar...
image
..under lövtak...

image

image
..öppna vidder..
image
Vargen fick stanna hemma. Och det var tur. Många sådana här..

image

Det var jag, suset i träden och knirrande insekter i gräset. Där och då var det bara jag. I min ensamhet gick jag och log för mig själv. Allt eftersom jag avverkade kilometer sjönk axlarna och själen slutade spinna och dansa i rakt med hjärtat igen. I den underbara ensamheten fanns bara jag. Och det var så skönt.

Att vandra Skåneleden runt med utgångspunkt Skryllegården kan jag varmt rekommendera. Det är en lagom dagstur. För mig tog det tre timmar lite drygt. Plus en kvarts fika i solen med kaffet. Då och då är det rätt backigt och på något ställe riktigt brant men ändå en ganska lätt-vandrad led. Skulle tro att jag kommer igen. En höstdag när luften är kall och hög och löven brinner i höstens mättade toner… ♡

Det drar i vandringstarmen…

Förra söndagen var jag och Kärleken ute och gick längs havet. Skåneleden går där och sen dess har jag gått och finurlat på det. Det var längesen jag snörade på mig skorna, packade väskan och gick en lång runda någon helt annanstans än där jag brukar gå. Jag vill utmana mig själv. Istället för att gå en mil vill jag gå två. Istället för att ta bilen och liksom gå en runda, vill jag ta tåg eller buss och gå hem. Eller till en annan tågstation. Och jag tror jag har hittat den perfekta sträckan till detta. Så där lagom wild n crazy för en nybörjare som jag. Jag ska gå från Landskrona mot Helsingborg, via borstabodarna, ålabodarna, Rydebäck, Glumslövs backar och Råå för att sen, om jag orkar gå hela vägen hem. Ungefär så.

image
Utsikten från rasbranterna vid Hilleshögs dalar, Glumslövs backar.
Foto: Johan Hammar

Jag har bara skissat grovt i huvudet på rutten. Får givetvis sätta mig ner och planera.  Det blir runt två mil om inte mer och jag räknar med att vara iväg hela dagen. Jag är ingen räcer-vandrare och jag vill kunna sitta och titta på Ven en stund om jag vill. På så sätt så tror jag att Vargen orkar hänga med oxå. Om det inte är för varmt förstås.

Hittat en bra blogg med info om en del av sträckan; Skåne Outdoor och sen har vi givetvis Skåneledens egna eminenta sida; Skåneleden.se

Nu ska jag bara kolla när jag är ledig nästa gång pojkarna är hos sin pappa och börja planera lite mer i detalj. Fasen va skoj det ska bli!

Ha det fint, vi hörs!