Bra helg… 

Jag har den här helgen lyckats med något som jag mycket sällan lyckas med, nämligen att ta saker lite som dom kommer. Att inte planera och känna en massa ”måsten”. Jag har haft saker jag vill göra men lyckats hålla mig ifrån att stressa upp mig så till den milda grad att jag inte fått gjort ett skit. Började lördagen med yin yoga, det satte liksom tonen för hela helgen. 

Sen lyckades jag lura ut maken på lite av en trädgårdsrunda; till Väla trädgårdar och Plantagen. Väla trädgårdar hade 20% på hela sortimentet så där blev det lite fynd. 

Två stora pluggbrätten, lite vermaculite och några fröpåsar. Bara bra att ha. 😉 På Plantagen blev det planteringsjord och orkidéjord. Så i helgen har en del av mina orkidéer fått lite nytt om fötterna, lyxigt värre! 


Tanken var att jag skulle så lite mer i helgen men det har inte blivit. Prioriterat promenader i solsken och tupplurar i soffan. De där fröna hinns nog med ändå. 

Ha en fin kväll! 

Total närvaro under yogan. Sannerligen en övningssak. 

Jag tror jag har nämnt hot yoga (även kallad bikramyoga) innan här på bloggen. Det är vad det låter; Yoga i ett uppvärmt rum. Tänk nedersta bänken i bastun, så varmt är det. 


Det tar ett tag för kropp och knopp att acklimatisera sig till värmen men efter fem, tio minuter eller så tänker åtminstone inte jag på värmen. Inte mer än att jag svettas betydligt mer. Vilket jag kan tycka är skönt då jag sällan svettas nämnvärt mycket oavsett hur jag tränar. Fördelen med hot yoga för min del är att min stela fibro-kropp inte gnisslar lika jäkligt under hot yogan som den kan göra vid vanlig yoga. Kroppen blir ju fortare varm och jag kan ta ut positionerna lite mer, lite snabbare in i passet. 

Dagens yoga (sjunde dagen av åtta med yoga på semestern nu! *nöjd*) blev ett hot yoga-pass på gymmet och jag kom ut både en smula smidigare och ömmare men mycket lyckligare. Inte enbart för att jag yogat (även om det i sig är ett mycket bra skäl..) Utan även för att jag lyckats vara närvarande. 

Jag har alltid haft svårt att stänga ute min omgivnings distraktioner när jag yogat. Mitt kvicksilver-sinne nappar direkt saker som liksom stör i flowet. Det kan vara barnen som bubblar, sambon som kommer hem mitt i ett pass eller andra deltagare på klasserna. I början räckte det att sambon var hemma för att jag inte skulle fixa att yoga. Trots han satt i tv-rummet och jag yogade i köket. Jag tror det berodde på ett skruvat dåligt samvete. Vågade liksom inte ge min träning plats i vårt liv av rädsla för att han skulle tycka det var trams och slöseri med tid. Idag vet jag bättre. Dels tar jag mig helt sonika tiden, jag ger ju plats för hans fotboll i vårt gemensamma liv, min träning oavsett vad jag tränar, förtjänar lika mycket plats. Träningen är lika viktig för oss båda. Och trots vi tränar olika ett gemensamt intresse. Samtidigt som det är våra ”egna” små andningshål i vardagen med allt vad det innebär. Vi respekterar varandras tränings även om han lite retligt kallar yoga för ”Fjollgympa”. Ett påstående jag bara ler åt och fortsätter att hävda att yoga hade varit ett superbra komplement till hans ordinarie träning och gjort underverk för hans stela fotbollsmuskler och skadade rygg. Vi får väl se om jag någon dag kan övertyga honom? 😉 

Hur som helst så har jag jobbat med det här och numera när jag yogar hemma så kan jag, för det mesta, bli störd av barnen eller yoga när sambon är hemma utan att jag tappar fokus på det jag gör på mattan. 


Just idag lyckades jag för första gången att ”stänga ute” alla de andra deltagarna på klassen och under en god stund var det bara jag och min kropp på mattan tillsammans med instruktörens röst. Total närvaro. Kvicksilver-sinnet låg still och bara alla de olika förnimmelserna som pågick i min kropp under positionerna spelade någon roll. Det var lite flummigt mysigt på ett småputtrigt magiskt vis. 

Imorgon har jag planerat in ett tidigt yin yoga-pass här hemma. Jag läste om @yogabyjenny skrev om hur man liksom hänger av sig muskulaturen och ”bara” är sitt skelett under ett yin yogapass. 


Så. Jo. Alltså. Jag förstår ju varför många stämplar yoga som ett mjukt flum om universums fulländning med tanke på vad jag just skrivet. Men det gör inget. För det är just det yoga är ibland; ett mjukt flum. Och ett mjukt flum är just det man precis behöver ibland. 

Namaste! 

Semester & yoga-mål! 

Första dagen på semestern idag. Har som mål att inte försöka hinna med en jävla massa. Ta de ”chill” som ungarna säger. Vi får väl se hur det går? Men ett litet motionsmål vill jag ha (märk väl; jag måste inte. Jag har semester och mer ledig tid. Jag älskar att röra på mig. Men jag måste inte!) under mina tre veckor. Något lustfyllt. Något lagom. Något som funkar även om fibron slår på. = Yoga. Så klart. Vad annars? Vad kan vara lagom då? Något som inte triggar prestationsprinsessan inom mig? En kvart. 15 minuter. Om dagen i 21 dagar. Det vill jag göra. Och jag ska försöka hålla er uppdaterade! 
Idag börjar jag med ett enkelt flöde av solhälsningar som Yogobe bjuder på. Här är videon; 
<a href=”https://www.youtube.com/watch?v=dhKhckeQGKw&amp;feature=share”>https://www.youtube.com/watch?v=dhKhckeQGKw&amp;feature=share</a&gt;

Ha en fin måndag! ❤️

Yoga-utmaning!

Sista dagen på februari är här. Det är måndag. Och en ny månad börjar imorgon. Och jag börjar jobba igen den här veckan. Det är mycket som liksom ”börjar” den här veckan. Bland annat en del yogautmaningar. Yogobe har en; Power of the Elements som Milla Floyd håller i. I korta drag handlar det om de fem elementen som kopplas till de fem första chakran i kroppen och våra sinnen såsom jord, vatten, eld, luft och eter. Låter flummigare än vad det är. Och är du inte medlem i Yogobe så kan du genom att använda koden ”Milla” och vara med hela månaden utan kostnad. Bra va? 🙂

Sen har Yogaworld Och Veronica Jäderlund en annan utmaning; Yoga i 30 dagar. Ni hittar all info i Veronicas blogg, Tala Ohm Yoga eller inne på Instagram; @yogaworld.se eller @vevvejaderlund

Min plan är, nu när allt liksom börjar den här veckan, att landa på mattan minst fem minuter om dagen under hela mars. Måndag, onsdag och fredag tänkte jag mig en halvtimme. (jag har ju lite grann fått det på ”recept” av sjukgymnasten som ni kanske minns…) På mina fridagar är detta inga större problem. Ungarna är ju i skolan, det är när jag börjar jobba igen på onsdag som den verkliga utmaningen börjar. Men det är inte omöjligt. Och.. det måste helt enkelt gå. Om jag ska hålla för jobb och min fritid.

  
Eftersom det är måndag idag så blev det lite mer. Jag körde dels en teknikfördjupning med Milla inne på yogobe, och dels en video med Vevvan inne på Youtube. Här har ni den om ni känner er manade. 😉

Ha en fin måndag!

495e14f796e25fb21ce8a63fc5ef8f96

 

 

Det här med mindfulness.

När jag började på rehab för snart sju veckor sen så blev det snart tydligt att mindfulness var en stor del i programmet. Det handlade inte om att vi skulle tänka bort smärtan men genom att aktivt lära oss att hantera olika former av stress och situationer skulle smärtan komma att bli hanterbar. Jag anser mig rätt openminded men skakade ändå lätt på huvudet åt det här. Mindfulness. En massa fånigt lallande om universums fullkomlighet och så vidare. Och så vidare. Nope. Inget för mig. Jag är rationell. Jag behöver inte sådant… sådant där flum.

Redan i höstas fick jag rådet att jag skulle börja med avslappningsövningar och det gjorde jag. En gång. Sen hade jag inte tid. Eller ro.

Men ju mer vi pratade om det här med mindfulness på rehab, när jag såg att de andra gav det ett ärligt försök så kom jag till insikt att jag faktiskt inte har något att förlora på att aktivt försöka få in lite mer ”mindfulness” i mitt liv. En del har jag ju redan genom yogan. Nu gäller det bara att skruva till det. Använda det utanför yogamattan.

Jag som avskyr ord som långsamt och sakta har väl egentligen vetat att jag behöver bli vän med just de här orden. Och jag kan inte heller förneka det faktum att ju mer observant jag blivit på min smärta ju tydligare ser jag hur mitt själsliga mående påverkar just smärtan. Är jag tillfreds och inte stressad utan tar det varsamt ligger jag lägre på smärtskalan jämfört med om jag är orolig, har ångest och/eller är stressad.

Jag kan för det mesta inte påverka vilka situationer jag hamnar i men jag har börjat inse att jag kan påverka HUR jag låter de olika situationerna påverka mig och hur mycket energi jag låter dom ta från mig. För det tar enorma mängder energi att stressa och oroa sig för saker. ”Tack vare” fibromyalgin har jag inte längre en outsinligt källa av energi att ösa ifrån. Det har jag aldrig haft. Helt ärligt har ingen har det. Även om det verkar så.

Jag tänker mig det som ett bankkonto. Ponera att jag bara har 100 men jag har ständigt tagit ut 500. Jag har gråtit av utmattning och smärta, sovit dåligt, ändå kört till jobb där jag har tagit på mig en massa olika uppgifter som jag inte riktigt hunnit med för att komma hem till barn och sambo med ett grovt övertrasserat konto där jag fortsatt att ta ifrån för att vara den perfekta mamman och sambon. Lägg på att jag dessutom under några år piskat mig själv till bättre löptider och snabba resultat vad det gäller vikten. Sen har jag legat vaken om nätterna dels för att jag inte kommit ner i varv och dels för att jag haft ont. Och därmed vaknat med ett konto som inte haft en chans att komma plus på de få timmarna jag legat till sängs. Men likväl har jag fortsatt… Ja ni fattar… Man behöver inte vara raketforskare för att inse det inte går ihop.

Och det här måste jag ändra på. Om två veckor ska jag tillbaka till jobb. Inte på heltid men ändå. Jag ska tillbaka. Och då bara måste jag börja hushålla med mitt konto och lära mig ladda det effektivt nu när jag äntligen fått  kontot i balans. För MIN skull. Inte för barnens, sambons eller jobbets skull. BARA MIN.

Ju mer jag finurlar på det här, desto mer spännande blir det. Tänk så mycket man kan åstadkomma med tankens kraft? Vilket inte är något sensationellt alls men för mig har det varit lite av en ”Liljeholmens”. I nästan sex veckor har jag regelbundet använt mig av framför allt det som kallas ”andningsankaret” för att inte låta smärta och/eller känslor ta över ratten och framför allt för att ladda mitt energikonto. Det här fem minuterna är fantastiska. Man är nästan lite nyvaken när det är klart. Fast i början satt jag mest och undrade över hur länge jag skulle sitta, om jag suttit/legat tillräckligt länge, vad för mat jag skulle greja, hur barnen mådde, strulet med försäkringskassan och så vidare. Det gör jag än. Men inte lika intensivt. Jag kommer lättare ner i avslappning där jag inte tänker särskilt mycket alls. Eller där det åtminstone är längre mellan tankarna. Jag har även börjat lära mig att sortera och släppa känslor.

f03998dc1ae525d87c5658b72de1f8af

Känslor är, framför allt om dom handlar om framtiden, hur äkta dom än känns just där och då, inte alltid sanningen. Känslorna som ligger i mitt förflutna och som jag per automatik knyter till olika situationer färgar redan på förhand min upplevelse. Oftast negativt. Kan ta mitt arbete som exempel; Att redan på morgonen komma till jobb och ha hundra projekt och en inställning om hur jävla jobbig arbetsdagen kommer att bli (för det var den ju dagen innan! Och dagen innan det. Och för att inte tala om hur jäkla tung helgen var med sjuka kollegor och nya vikarier!) gör ju att arbetsdagen rätt ofta, för att inte säga alltid, inte alls blir särskilt bra. För redan där har jag börjat plocka på mitt begränsade energikonto och bygga upp en spänning i kroppen som sen retar igång min smärta.

Hade någon sagt till mig för två månader sedan att jag skulle komma att älska att meditera och köra avslappning så hade jag avfärdat dom. Trots att jag älskar att avsluta yogapass med savasanna och känner hur gott den vilan gör mig. Men nu trummar jag annorlunda. Jag har insett att avslappning och meditation ligger nyckeln till att jag ska fixa mina tunga arbetsdagar. Och min panikångest. Och min matångest. Och min fibromyalgi. Jag har långsamt utarbetat en plan för hur jag, när jag börjar jobba igen, ska jag unvika att hamna på minus. (Dessutom så måste jag börja sortera i mina uppdrag och lära mig säga nej. Men det är en annan historia.). Det är ingen enkel plan. Den kommer att kräva disciplin och engagemang. Varje dag. Förmodligen livet ut. Men det är genomförbart. Det måste vara det. Fibromyalgin har kommit för att stanna. Jag kan antingen låta den ta över och styra min livsbuss. Eller så bältar jag fast den i ett säte och så styr jag dit jag vill. Och det är framåt.

Här har ni en länk till en variant av andningsankaret; Andningsankaret med Ola Schenström Ola har även skrivet en riktigt bra bok där en cd-skiva med olika övningar medföljer. Ni hittar den här på Bokus; Mindfulness i vardagen. Om ni inte vill klicka er vidare så bjuder jag på en variant här direkt i bloggen;

Ha en fin Lördag! /Er Yoda i cajberspäce ❤

Det här med ordet ”Hälsa”.

Livskick finns ett inlägg där man kan läsa följande artikel om hälsa;

6 saker du kan göra för hälsan (om du vill slippa viktminskningshysterin)

Punkt ett är i mitt fall väldigt given. 😉 Inlägget har några månader på nacken men det är i allra högsta grad lika aktuellt. Det är en enkel påminnelse om att ordet hälsa (eller hälsosam) inte är samma sak som att ha ”rätt” BMI eller vara smal och/eller muskulös. Idag ska man ju som tjej helst vara både och om man ska tro alla de ”inspirationsbilder” med käcka citat som cirkulerar runt på nätet. Bilder som för det mesta föreställer en deffad fitnesstjej i minimala kläder. Och det är ju praktiskt. För så ser vi ju alla ut? Det är oxå en påminnelse om att träning inte är samma sak som att lyfta sjukt mycket i bänkpress eller springa ett maraton. Helst ska man ju göra både och.

image

Nä. Hälsa är så mycket mer än så. Mycket mer nyanserad. Vi har alla en alldeles egen version av hälsa. Och så länge vi mår genuint bra och inte gör det för någon annan än oss själva så är det rätt.

Hoppas ni har haft en bra start på er fredag. Själv är jag ledig så jag mjuskstartade med yin yoga och meditation. Solen verkar ha bestämt sig för att komma på besök här i nordvästra Skåne så det får nog bli en tur till skogen med. För bortom Runkeepers krassa distansrapportering finns vinden mot kinden, solen som värmer och den dova doften av våt skog. Det är min version av hälsa. 🙂

Var rädda om er! ❤

Yin yoga och citronvatten. En bra kombo. ❤