Trådgardiner kan man ha till mycket! 

Som jag tidigare skrivit om så har jag lite överallt läst om att man kan ha en trådgardinen ”Lil” (som just nu kostar enbart 29 spänn paret!) från Ikea som skydd mot kålfjärilen. Fiberduk hade jag för något år sen. Det skyddade för all del mot kålfjärilen men då invaderades jag ju av sniglar istället. Förra året lyckades jag hålla sniglarna lite på stången men då odlade jag ingen broccoli så i år, ja då odlar jag igen det med både broccoli, grönkål och kålrot. Lika bra liksom eftersom jag är en sann plats-optimist. 😁 

 Det ser lite lustigt ut med tälten. Lite Lilla huset på prärien-känsla! 😜 

Men jag har inte bara Lil i trädgården utan jag har även en trådgardin jag fått av min vän A. Rätt kärt med blommigt mönster inte sant? Jag har fäst gardinerna med en bit trädgårdsslang som jag öppnat upp; 

Ett knep jag nog såg på Facebook, himla fiffigt måste jag säga! 

För övrigt så skördade jag årets första rädisor (sådde dom i mars i en av pallkragarna ihop med spenat) ikväll; 

Det är något visst med årets första mjälla rädisor. 😋 Och så klippte jag två små sniglar…. 

Vilket påminner mig om att det är dax att beställa nästa omgång Nemaslug… 

Ha en fortsatt fin kväll! 

Jag har fått hem ett Monster! 💚

Jag har ju snöat in på det här med krukväxter (oxå) och jag behövde inte spana runt så länge på sociala medier för att inse att jag ”måste” ha en monstera.  En monstera kan bli som namnet antyder ett riktigt monster till krukväxt om den bara får rätt omsorg. 

Bild från Pinterest

Så tänker min glädje när jag fick syn på ett gäng exemplar av monstera på Hornbach när vi var där för att handla jord. Jag har tidigare bara sett monstera-plantor för ett par hundralappar så när dom idag kostade 59 kr kände jag att det liksom bara att slå till. 😆 


Bladen på alla plantorna var en aningen tilltufsade, liksom lite solbrända och det var antagligen därför priset var lägre men jag bangar inte för en sån sak. Jag letade upp den som var minst skadad på sina blad, lyfte upp plantan ur krukan och synade rötterna och eftersom allt såg ok ut så slog jag till. Vi får väl se om jag kan vårda den så ömt? 😜  


Se så bra den passar på pallen i hörnan vid min sängsida? Det var liksom det jag visste! 😁 

Hoppas ni haft en bra söndag! 

Hemligheter små – Ett boktips!

Från gårdagens hårdkokta deckare till en ljuvlig romance i ”Hemligheter små” av svenska Christina Schiller.

img_3365

Det poppar upp duktiga svenska romance-författare lite allt eftersom nu tycker jag, vilket ju är fantastiskt roligt. Jag har läst två andra böcker till av svenska romanceförfattare, jag ska återkomma till dom i andra inlägg.

När det gäller ”Hemligheter små” så läste jag den via Storytel på plattan men den finns att köpa ute i affärerna, jag såg den på Harlequin-hyllan på ”mitt” Maxi i förra helgen. Däremot finns den, åtminstone inte än, på biblioteket här i Helsingborg. Vilket inte är helt ovanligt när det kommer till romanceböcker, den avdelningen är i princip obefintlig på Helsingborgs bibliotek. Vilket oxå är en av anledningarna till att jag har Storytel, där finns massor med Harlequin/romance enormt.

På Maxi stod ”Hemligheter små” i sällskap med Nora Roberts och den platsar där utan vidare. ”Hemligheter små” är verkligen en riktig romancepärla som har allt; ljuv romantik, intriger som håller en fast och, icke att förglömma, ångande sex som får en att flina brett! Just sex-biten kan ju få en att antingen himla med ögonen åt det banala och osannolika eller som jag när det gällde sexet i den här boken, le nöjt åt sex som målas upp som både rimlig och alldeles fantastisk.

Saxat från HarpercollinsNordic;

Tiden har stått stilla i den värmländska småstaden Forsberga. Men för Alexandra är ingenting sig likt.

För tio år sedan lämnade Alexandra sin hemstad. När hennes mamma blir sjuk tvingas hon återvända – till barndomsvännen Daniel, till blomsteraffären hon älskade men också till de smärtsamma minnen hon flytt från.

Mötet med det förflutna rör upp starka känslor och dessutom visar det sig svårare att bevara gamla hemligheter än hon trott …

Gillar ni bra romance så läs ”Hemligheter små”. Christinas debut är välskriven med ett bra språk som flyter lätt och ledigt genom hela boken och jag ser verkligen fram emot fler böcker av henne.

Ha en fin fredag!

 

 

Jag ska hitta dig – Ett boktips!

Det var länge sen jag gav ett boktips men jag har läst/lyssnat på många böcker (som tex Läckbergs senaste Häxan, skitbra var den!) och tänkte nu försöka blogga om åtminstone några av dom den närmsta tiden.

Först ut är ”Jag ska hitta dig”  som är den andra delen i serien om ERLA-gruppen av Pernilla Ericson, som jag har längtat!

jag-ska-hitta-dig
Klicka på bilden så kommer ni till den inne på Bokus

Jag läste den på plattan som e-bok via Storytel vilket jag tycker funkar alldeles utmärkt nu när jag liksom vant mig. Överhuvudtaget stormtrivs jag med Storytel (nej jag är inte sponsrad…) och utnyttjar det nästan mer än biblioteket även om en e-bok aldrig klår känslan av att läsa en fysisk bok. Dock så funkar det bättre att lyssna på ljudbok och sticka, greja i trädgården och/eller promenera. E-böckerna är dessutom tillgängliga på direkten och jag slipper vänta ruskigt länge på den via biblioteket. Visserligen är biblioteket gratis men jag är en otålig själv.. 😉

Hur som helst, tillbaka till boken, saxat från HarpercollinsNordic;

Ett hotat vittne.
En förrädare inom polisen.
Och en torped som inte skyr några medel.

Erlagruppens ”fixare”, Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva – och rädda de hon älskar mest.

Boken är som sagt andra delen i en serie och fortsättningen på ”Spåren vi lämnar efter oss” som jag tyckte var så in i bänken bra och jag skrev om den HÄR. Man ska läsa dom i turordning för annars får man inte ut lika mycket av böckerna. Av lite olika skäl så tog det ett tag innan jag var fast i ”Jag ska hitta dig” men väl fast så jäklar! vad bra den var! Precis som i första boken är tempot högt, språket enkelt men bra och intrigerna tighta. Jag gillar verkligen karaktärerna i serien och som väl i första hand snurrar runt Liv men i den här uppföljaren får vi även lära känna Rickard lite bättre och man får en helt annan känsla för honom. Det som slår mig när jag läser de här böckerna är att dom utan vidare skulle kunna filmatiseras och bli riktigt bra actionfilmer i sann Die Hard-anda. Ser fram emot att få läsa fler böcker om ERLA-gruppen även om jag inser att det nog lär dröja ett tag tills nästa bok kommer. Men.. Den som väntar på något gott och allt det där ni vet.. 😉

Ha det fint!

Jaha.. Våren? Vad hände nu?

Våren har som bekant dragit sig tillbaka en aning.. För att uttrycka det milt. I lördags hade vi runt 20 grader och strålande sol efter en vecka som blev allt varmare och sen rasade allt med hagel, frost och snåla vindar i sant mars-väder. Vilket gjort att min utsatta potatis nog tagit stryk.

I lördags satte jag ut broccolin i den långa pallkragen, den är jag inte direkt orolig för när det gäller den rådande väderleken då den är vintersådd och vann vid lite tuffare tag. Jag har dessutom lagt på fiberduk som skydd för kålmalen och det skyddar ju mot skitvädret oxå.

img_3306

Så här såg det ut i lördags. Notera pallkragen närmst i bild med spenat och rädisa, som INTE har blivit uppäten av sniglar! Det ni. Om det beror på Nemaslugen eller det kalla vädret, kanske är det en kombo, vill jag låta vara osagt men jag är barnsligt lycklig över att det får växa ifred. 🙂

img_3300

Jag satte även ut rotsellerin och några plantor av dill. Rödbetorna satte jag ut för någon vecka sedan mellan vitlöken i den höga pallkragen ni ser på bilden här ovan. Även de plantorna har fått vara ifred och vitlöken växer så det knakar. 🙂

img_3307
Rotselleri

När det gäller potatisen så var den mer än redo för att sättas ut. Så pass att den redan börjat att producera småpotatis i brättet där den stod på groddning.

Så jag satte de flesta plantor i murarhinkar och några få i den stora bädden.

img_3304

Sen kom alltså frost, hagel och rejält mycket lägre temperaturer. Och jag tänkte inte på att lägga fiberduk över potatisen på kvällen vilket ledde till i princip ihjäl frusen potatisblast. Men… jag låter potatisen vara kvar i jorden just eftersom det var så levnads kraftiga plantor och jag hade kupat dom rejält när jag satte dom. Går det så går det. Annars har jag ”lite” annat jag kan fylla ut det eventuella tomrum det nu kan tänkas bli efter potatisen. Jag sådde ju till exempel kålrot i lördags. Det är ju så gott att gratinera i ugnen med andra rotfrukter och äta till en bit grillat kött. Och om nu inte det funkar så hotar mina squash att ta över hela växthuset så då kan jag ju alltid plantera ut dom sex plantorna och försörja både min egen familj och hela mina vänkrets med squash ända in i nästa år. 😛

Spänningen är olidlig! 😉

05c5a6e9ddfe0a9638a67f34e57bf139

Vardagslyx för en odlare. 

Igår önskade ungarna Sveriges nationalrätt till kvällsmat. Vilket då INTE är köttbullar med brun sås och kokt potatis utan tacos. Så klart. Vilket i och för sig passade mig rätt bra, det är något snabbare att laga tacos. Om man nu inte genar via mamma scans färdiglagade köttbullar förstås. När jag stod där och hackade grönsaker tillsammans med min store son så kom jag på att jag glömt köpa någon form av sallad och jag hann svära någon microsekund över det innan det slog mig; jag är ju en odlare! Så jag kvistade helt sonika ut till växthuset och skördade av spenaten jag sådde i back någon gång i februari. 

Alltså; hur fräsigt är inte det? Att själv ha producerat en del av kvällsmaten? Om så bara 5% som det var i det här fallet. Om några månader lär det ju vara mer till tacosen eftersom jag då kan skörda både gurka, tomat, sallad och kanske paprika. Känslan i att ha odlat och själv kunna skörda sin mat är oerhört tillfredställande och lustfyllt. Det är ju i sig ingen raketforskning att odla bladgrönt samtidigt som kräver åtminstone en liten del av engagemang. Men känslan att kunna skörda färsk hemmaodlad spenat till tacosen en fredag i slutet av april, gjorde det lätt värt att stå väl påklädd ute i växthuset och greja med jord och fröpåsar i februari. 

Jag har inte som mål att bli självförsörjande av hemmaodlade grönsaker, jag har inte odlingsytorna för det, inte heller den tiden och intresset men det jag odlar och skördar njuter jag hejdlöst av på flera plan. Både fysiskt och emotionellt. Och det räcker ju.