Vardagslyx för en odlare. 

Igår önskade ungarna Sveriges nationalrätt till kvällsmat. Vilket då INTE är köttbullar med brun sås och kokt potatis utan tacos. Så klart. Vilket i och för sig passade mig rätt bra, det är något snabbare att laga tacos. Om man nu inte genar via mamma scans färdiglagade köttbullar förstås. När jag stod där och hackade grönsaker tillsammans med min store son så kom jag på att jag glömt köpa någon form av sallad och jag hann svära någon microsekund över det innan det slog mig; jag är ju en odlare! Så jag kvistade helt sonika ut till växthuset och skördade av spenaten jag sådde i back någon gång i februari. 

Alltså; hur fräsigt är inte det? Att själv ha producerat en del av kvällsmaten? Om så bara 5% som det var i det här fallet. Om några månader lär det ju vara mer till tacosen eftersom jag då kan skörda både gurka, tomat, sallad och kanske paprika. Känslan i att ha odlat och själv kunna skörda sin mat är oerhört tillfredställande och lustfyllt. Det är ju i sig ingen raketforskning att odla bladgrönt samtidigt som kräver åtminstone en liten del av engagemang. Men känslan att kunna skörda färsk hemmaodlad spenat till tacosen en fredag i slutet av april, gjorde det lätt värt att stå väl påklädd ute i växthuset och greja med jord och fröpåsar i februari. 

Jag har inte som mål att bli självförsörjande av hemmaodlade grönsaker, jag har inte odlingsytorna för det, inte heller den tiden och intresset men det jag odlar och skördar njuter jag hejdlöst av på flera plan. Både fysiskt och emotionellt. Och det räcker ju. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s