När är bra bra nog? 

Sedan en tid tillbaka så har jag kört en ”utmaning” mot mig själv där jag ska yoga alternativt meditera 100 dagar i rad. ”Kraven” på detta var lågt satta. Det behövdes inget avancerat för att det liksom ska ”räknas”. Det är eller rättare sagt var fullt tillräckligt att meditera tre minuter eller svänga upp benen på väggen och vila där några andetag. (För övrigt så kan jag varmt rekommendera den positionen om man lider av myrkrypningar när man lägger sig. Tio minuter samtidigt som man ligger och varvar ner med långa djupa andetag, har en fantastiskt god effekt har jag märkt. Sen att man kanske inte ser helt graciös ut när man baxar in baken mot väggen och svänger runt, det får man bjuda på. Prova!) Det här har gått över förväntan måste jag säga. Men så kom bakslaget. Min fibromyalgi slog på något så in i.. i början av veckan. Det är inte ofta jag ger efter för det onda men de senaste dagarna har fokus legat på att fixa jobbet, promenera en liten sväng Vargen sen har det liksom fått vara bra. Jag har avbokat flera planerade träningspass och inte ens förmått mig att titta på yogamattan. Jag har landat under värmefilten och stannat där medans jag stickat lite och tittat på trädgårdsklipp på Youtube. Ungefär.

Och för detta fick jag världens ångest. Jag var på dag 61 med yoga. Nu bröt jag så att säga sviten. Jag kände mig så jäkla usel. Men så fick jag några kloka ord till mig;

  •  ”Men om du nu blivit magsjuk då? Hade du liksom sett allt som kört då?”
  • ”61 dagar i rad?? Wow! Det är ju hur grymt som helst!”
  • ”Att lyssna på kroppen är ju yoga i allra högsta grad!”

Och så är det ju! Nä. Allt är inte ”kört” för att fibron har slagit bakut i kroppen av skäl jag inte kan rå för (10 plusgrader, 10 minusgrader och så en vinterstorm på det. Min kropp fixar det inte!). Däremot så väljer jag nu att vara nöjd med mina 61 dagar och ta ett nytt grepp om min yoga och träning i största allmänhet. Jag har trots allt börjat hitta någon form av energibalans där träning inte ”kostar” mig för mycket. Styrketräning är superkul men får bli lite av en sommarsport då jag överlag har väldigt mycket mindre ont då. Vad som däremot funkar alldeles ypperligt nu under vintern är yoga i alla former och vattengympa i varmvattenbassäng. Då får det liksom vara bra nog. Träning behöver inte vara aptung och ge plåtsmak i munnen för att räknas. Hur roligt jag än tycker styrkträningen är så funkar det inte. Det är inte värt att bli helt däckad av smärta i flera dagar efteråt. Jag har äntligen insett det. För om jag kör på utan att ta hänsyn till vad jag klarar så blir det ingen jämn träningsmängd och det är det som är viktigaste mitt mål. I dagarna läste jag den här artikeln inne på Yogobe som är ”spot on”:

Allt måste inte göras till en utmaning..

Jag är medveten om att jag är lyckligt lottad som inte har så ”farlig” fibromyalgi. Jag vet dom som har ett helvete där mina problem vore rena lyxproblemen men alla är vi olika och jag jobbar ständigt med min energibalans. Jag jobbar dessutom ständigt med att våga duga precis som jag är.

Detsamma gäller min eviga kamp med och runt maten. Jag äter allt numera och tänker ”hellre nästan rätt än exakt fel”. (Finns en väldigt läsvärd bok med namnet; ”Ät Allt! Hellre nästan rätt än exakt fel!” Finns att låna på biblioteket. Läs den!) Igen. Ett varv på sociala medierna ger intrycket av att alla andra äter så jäkla rätt och riktigt alltid. Lika många är dom som nästan predikar över hur jäkla lat en ”vanlig” som jag är som inte ”tar mig i kragen” och äter rätt. Det är ju så lätt. Ja? Det är det kanske? Men om jag inte vill det då? Om jag hellre äter en helt vanlig pizza ibland och sen försöker käka hyfsat de andra dagarna? Är inte jag hälsosam då? Eller är man bara hälsosam om man när man någon gång vill äta en pizza, gör en form av substitut-pizza med ingredienser man aldrig mer använder? Och så fortsätter man så tills man inte pallar mer och så pressar man lösgodis och mackor fem veckor i rad med ett ständigt dåligt samvete och en kropp som inte mår bra alls. Lite grovt kanske men samtidigt väldigt mycket så som jag ätit under flera år. Och så vill jag inte ha det. Jag har gjort det vad jag ska. Vågen är utslängd. Karriären som ständig bantare är över. Nu jobbar jag för att hitta den där berömda balansen med maten. Jag blir allt mer uppmärksam för vad olika typer av mat gör med min kropp och hur jag mår. Det är bra! Allt annat är oväsentligt.

Men för någon dag snurrade verkligen på fel håll i huvudet. Började under yogapasset här hemma fundera över mitt gäddhäng, valkarna på magen & hur jäkla tjock/kass jag är i största allmänhet. Tankar som jag bestämt har bestridit sen den dagen i höstas då jag en gång för alla kastade ut vågen och flyttade fokuset till mitt såväl fysiska som psykiska välmående. För; vad hjälper de att banta om jag ändå inte i grunden är tillfreds? Jag kommer ju aldrig att bli nöjd? Så då är ju inte vikten grundproblemet? Inte sant? Hur som helst så har yogan varit en viktig del i den här ständigt pågående omskolningen av min hjärna. Hur som helst. Yogade på in i ett pass (kolla in Yoga with Adrienne på youtube. Hon har många bra videos. På engelska men en fantastisk härlig inställning till yoga.) där man i slutet, om man ville, blev guidad in i kråkans position. ”Eller hur….” tänkte jag i en hyfsat nedsättande ton mot mig själv. Men.. jag bestämde mig ändå för att göra ett helhjärtat försök. Hämtade block för att få lite hjälp upp. Bäddade m krock-kudde. 😝 Lyssnade på instruktionerna, fokuserade på teknik, mer teknik och core och titta!? Jag lyfte!? Höll på att trilla av ren förvåning. 😅 Men… Jag kunde till och med ta ett litet lugnt andetag! De må va hänt att min kropp pryds av både gäddhäng och några valkar men så jäkla grym min kropp är!!! ❤ ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s