Man glömmer fort…

I måndags började jag på ett nytt styrketräningsprogram. Det är inget avancerat tvärtom, det är snällt och tillåtande utan att för den sakens skull vara mesigt. Jag är medveten och strävar hela tiden efter att jag måste vara varsam i min träning men för den sakens skull kan jag inte sluta utmana mig en smula. Numera har jag ju ett medlemskap på ett gym med en fantastiskt maskinpark som i sin tur är kopplad till en sida och app där man kan hitta träningsprogram till just de maskinerna. I programmet kan man sen anpassa vikter och antal. Perfekt. Programmet jag hittade är i mångt och mycket ett basprogram för mer eller mindre hela kroppen men en liten lutning över på överkroppen. Och just i överkroppen behöver jag bli starkare. Så.. Sagt och gjort. Jag checkade in på gymmet i måndags, tränade mitt program i lugn och ro för att senare under eftermiddagen på jobb lite bekymrat konstatera att jag hade betydligt mer ont i kroppen än vad jag haft på rätt länge.

Under ett par mikrosekunder fattade jag ingenting sen trillade polletten ner.. Träningen! Jag hade helt enkelt åkt på en rejäl eftervärk av den nya träningen. Frustrerat insåg jag att jag hade sjukt ont, typ över allt och att det kändes som jag hade en influensa på gång. Men nu VET ju jag att det är så fibromyalgi funkar. Jag hade bara glömt det. I flera veckor har jag bortsett från lite då och då mått oförskämt bra. Minimalt med smärta och relativt pigg. Nu blev måndagskvällen på jobb en ren pina. Men jag bet ihop. Jag visste ju varför. Nu gällde det bara att se hur nästa dag blev? När jag vaknade på tisdagsmorgon var jag krispig men fibrosmärtan hade övergått till en molande träningsvärk. Helt okej. På kvällen var jag inbokad på ett yogapass som jag redan fem minuter in i, insåg att jag fick lägga mig på en betydligt lägre nivå än annars. Jag var för trött. Och igår? Blev det aktiv vila hela dagen fram tills det var dax att bowla med kollegorna. (som i sig var en upplevelse… så att säga..)

Det är imponerade hur fort man glömmer. Jag vet ju att det är så här det kan bli när jag tränar. Jag har bara haft flyt ett tag nu. Men trots vetskapen så är det en smula frustrerande. En frustration som jag nu jobbar med att omvandla till en acceptans. Jag ska träna styrka idag igen. Jag måste testa. Jag får backa ännu lite mer på vikterna. Det är inte ett misslyckande, tvärtom! Jag vet att jag mår bättre av träningen. Jag får ont. Men det är ”bara” smärta. Jag går inte sönder. Viss eftersmärta är okej men det är däremot inte okej att jag tränar så jag däckar mig själv. Jag vill inte ge upp riktigt än bara. Det är kul med styrketräning. Jag provar lite till.

Min fibromyalgi är just MIN fibromyalgi. Vad som funkar för mig och min kropp funkar inte för någon annan. Och det som funkar ena dagen kan i nästa vecka visa sig inte funka alls. Det är frustrerande som fasen men jag har slutat att se mig själv som misslyckad. Det är som det är helt enkelt.

Men skulle det nu, mot förmodan,  visa sig att den här formen av styrketräning inte funkar för mig? Att jag inte ökar min smärttålighet och knuffar fram gränsen för vad jag fixar? Då får jag hitta på något annat. Backa, planera om och hitta på något annat. Det finns massor med alternativ. Bara jag är öppen och tillåter mig att vara nyfiken.

Ha en fin torsdag! ❤

Annonser

2 reaktioner på ”Man glömmer fort…

  1. Du är klok som en bok ❤
    Jag glömmer oxå snabbt. Glömmer hur illa jag mår när jag inte gör min Mindfulness varje dag. Tänker att jag kan nog hoppa övrigt några dagar nu när jag mår så bra och då kommer illamåendet klart som amen i kyrkan.
    Ska träna på att minnas bättre!
    Kram ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s