Att unna mig välmående. 

Nu är de så längesedan jag vägde mig att jag inte minns när det var sist. Jag minns rätt väl vad jag vägde men siffran i sig har förlorat det då laddade värdet. Nu är det bara en siffra. Känslan i kroppen är lugnare än på länge men den stora skillnaden sitter i skallen. Den är enorm!  Jag har fortfarande dagar då jag tycker att min kropp är både tjock & ful men de dagar då jag knappt reflekterar alls över min kropp, är numera många fler.

Ibland kan jag ha en sådan där bra dag då jag känner mig stark och snygg och då, av nån okänd anledning, kan jag överväga att väga mig bara för att liksom kolla? Men jag stått emot den impulsen, tagit ett djupt andetag och har vänt ryggen åt vågen. För jag vet att OM jag nu hade vägt mig? Och vågen med stor sannolikhet visat fullständigt fel siffra som inte på något sätt motsvarat det jag känt i kroppen så hade den sköna känslan av att tycka om mig själv försvunnit som en måsskit i dimman. För trots att jag ser exakt likadan ut som innan jag ställde mig på vågen så hade känslan varit rena katastrofen. Så varför förstöra känslan av att tycka om mig själv? Mina jeans passar. Bra. Jag äter grönsaker ofta. Choklad ibland. Det är så min balans ser ut. Min kropp orkar trots fibromyalgi både träna, gräva i trädgården och promenera i skogen. Det räcker ju himla långt. Rent fysiskt så tog dom alla möjliga blodprov när jag var på MMS-rehaben och alla mina värden är toppen. Bortsett från min fibro är jag frisk som en nötkärna. Vad mer kan jag begära?

När jag tänker tillbaka på hur arg, förtvivlad och misslyckad jag känt mig under den långa tid då jag lät vågen ta över och styra mitt människovärde och mående så känner jag lika delar sorg som tacksamhet. Sorg för all tid är tid jag aldrig får tillbaka. Jag kunde gjort så mycket annat istället för att skada mig själv. Men… Jag känner samtidig tacksamhet för utan den tiden med alla de känslorna hade jag inte varit den jag är idag.

Jag har ingen aning om vad jag väger. Högst troligt väger jag för mycket enligt alla möjliga skalor men jag skiter i vilket. Jag har slutat att väga mig och har inte mått så genuint bra som jag gör nu på väldigt många år.

Var rädda om er. Det finns bara en av dig. ❤

72f20b627447838ab5605ca8738969ff

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s