Snart är det snart allvar igen. 

Sista veckan på rehaben. Nästa vecka börjar ”allvaret” igen. För att hålla i mitt jobb som undersköterska i äldreomsorgen måste jag träna och tillsammans med sjukgymnasten har jag nu fått ihop ett program av styrkeövningar. Jag kan dessutom återkomma till henne när jag vill om det skulle bli något problem. Det känn bra.

Tanken är att jag dagligen ska promenera minst 30 minuter. Det ska vara min dagliga lägsta nivå av rörelse utanför jobb. Utöver det har jag som sagt fått ett program och ideér till övningar för min överkropp/mage (kärnan i kroppen) som jag ska köra två gånger i veckan. På det min yoga 2-3 gånger i veckan. Allt för att öka min smärttålighet och ge kroppen alla de andra fördelarna med rörelse och motion. En viss eftersmärta får jag ha men jag ska inte bli utslagen dagen efter. Och framför allt ska jag inte känna det dagen därpå. Det kommer att bli en träning i sig. Jag måste hela tiden lyssna på kroppen. Det jag tåler ena gången jag tränar, fixar jag kanske inte nästa. Misstänker att jag kommer göra några vurpor på vägen. Under åtta veckor har jag befunnit mig i en ”skyddad verkstad” där jag hela tiden har haft människor som har det som jag med kronisk värk och ett team av specialister på smärta att luta mig mot, nästa vecka ska jag flyga solo igen.

Jag måste även tillåta mig själv att vila. Prestationstrollet får inte ta över. Har jag överjävligt ont en dag så är det OKEJ att vila. (Det var här sjukgymnasten spände ögonen i mig. Jag tror hon lärt känna mig…) Från all typ av träning. En dag. Till och med två. Sen ska jag plocka upp promenaden igen. Dela upp halvtimmen på två kanske. Eller tre om det så krävs men ut ska jag. För det finns så ofantligt många fördelar med rörelse. För även om jag har ont under tiden så gör träning/promenad så mycket annat bra i kroppen. Och det är ju ”bara” smärta. Det handlar om den där berömda balansen. Och en tillåtande inställning till min kropp. Vad jag däremot INTE ska vila ifrån är mina avslappningsövningar. Dom ska jag göra varje dag. Dom ska tillslut bli lika självklara som att borsta tänderna.

Det har nu börjat gro en nervositet i magtrakten som jag aldrig känt innan. Det är så mycket som ska falla på plats när jag börjar jobba igen. Visserligen ska jag börja på 75% och vara sjukskriven de andra 25% men ändå? Jag ska ”hinna” träna, öva avslappning och promenera. Utan att jag hamnar i en ond spiral. De barntomma veckorna är det väl inga problem. J tränar så pass mycket fotboll så jag har gott om tid både mitt i veckorna och på helgen (trots att jag jobbar) men när barnen är hemma blir det klurigare. Jag vet med mig att jag lätt prioriterar bort mitt till förmån för läxor och andra vardagsbestyr. Jag kan dessutom känns mig dum som tränar här hemma i köket när till exempel J sitter i soffan inne i tv-rummet. Vilket är döfånigt men likväl. Lägg på tröttheten så.. Nåja.. Som sagt. Jag börjar på 75% vilket är en stor skillnad för mig som alltid jobbat 100% eller mer.

Nu gäller det bara att jag inte försöker hinna lika mycket på jobb som innan. Då bränner jag ut mig själv innan jag hinner ropa ”Marabou!”Men igen. En sak i taget. Det är nästa vecka. Jag ska inte oroa mig för saker som jag just här och nu ändå inte kan påverka. Det är att slå an på stressnerven helt i onödan.

Och mitt i allt det här så längtar jag tillbaka till jobb. Jag gillar ju att vara undersköterska. Något jag glömde helt i vintras. Då var jag så innerligt trött på allt slit och stress. Under de här åtta veckorna har jag fått tillbaka lusten till mitt jobb. Att känna längtan är bra. Samtidigt… Så har jag än en gång på allvar börjat fundera på att göra annat. Att utbilda mig. Vi får se hur det går… Det är som sagt mycket som ska falla på plats…

Ha en fin tisdag! ❤

 

Annonser

3 reaktioner på ”Snart är det snart allvar igen. 

  1. Du verkar vara en driven och höpresterande person som många med den här problematiken. Det kommer att gå bra i långa loppet men kanske inte som du hoppas. Två steg fram och ett tillbaka men trenden är uppåt så länge du inte blir för trött för att hålla motivationen uppe. Stort lycka till!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s