Det här med mindfulness.

När jag började på rehab för snart sju veckor sen så blev det snart tydligt att mindfulness var en stor del i programmet. Det handlade inte om att vi skulle tänka bort smärtan men genom att aktivt lära oss att hantera olika former av stress och situationer skulle smärtan komma att bli hanterbar. Jag anser mig rätt openminded men skakade ändå lätt på huvudet åt det här. Mindfulness. En massa fånigt lallande om universums fullkomlighet och så vidare. Och så vidare. Nope. Inget för mig. Jag är rationell. Jag behöver inte sådant… sådant där flum.

Redan i höstas fick jag rådet att jag skulle börja med avslappningsövningar och det gjorde jag. En gång. Sen hade jag inte tid. Eller ro.

Men ju mer vi pratade om det här med mindfulness på rehab, när jag såg att de andra gav det ett ärligt försök så kom jag till insikt att jag faktiskt inte har något att förlora på att aktivt försöka få in lite mer ”mindfulness” i mitt liv. En del har jag ju redan genom yogan. Nu gäller det bara att skruva till det. Använda det utanför yogamattan.

Jag som avskyr ord som långsamt och sakta har väl egentligen vetat att jag behöver bli vän med just de här orden. Och jag kan inte heller förneka det faktum att ju mer observant jag blivit på min smärta ju tydligare ser jag hur mitt själsliga mående påverkar just smärtan. Är jag tillfreds och inte stressad utan tar det varsamt ligger jag lägre på smärtskalan jämfört med om jag är orolig, har ångest och/eller är stressad.

Jag kan för det mesta inte påverka vilka situationer jag hamnar i men jag har börjat inse att jag kan påverka HUR jag låter de olika situationerna påverka mig och hur mycket energi jag låter dom ta från mig. För det tar enorma mängder energi att stressa och oroa sig för saker. ”Tack vare” fibromyalgin har jag inte längre en outsinligt källa av energi att ösa ifrån. Det har jag aldrig haft. Helt ärligt har ingen har det. Även om det verkar så.

Jag tänker mig det som ett bankkonto. Ponera att jag bara har 100 men jag har ständigt tagit ut 500. Jag har gråtit av utmattning och smärta, sovit dåligt, ändå kört till jobb där jag har tagit på mig en massa olika uppgifter som jag inte riktigt hunnit med för att komma hem till barn och sambo med ett grovt övertrasserat konto där jag fortsatt att ta ifrån för att vara den perfekta mamman och sambon. Lägg på att jag dessutom under några år piskat mig själv till bättre löptider och snabba resultat vad det gäller vikten. Sen har jag legat vaken om nätterna dels för att jag inte kommit ner i varv och dels för att jag haft ont. Och därmed vaknat med ett konto som inte haft en chans att komma plus på de få timmarna jag legat till sängs. Men likväl har jag fortsatt… Ja ni fattar… Man behöver inte vara raketforskare för att inse det inte går ihop.

Och det här måste jag ändra på. Om två veckor ska jag tillbaka till jobb. Inte på heltid men ändå. Jag ska tillbaka. Och då bara måste jag börja hushålla med mitt konto och lära mig ladda det effektivt nu när jag äntligen fått  kontot i balans. För MIN skull. Inte för barnens, sambons eller jobbets skull. BARA MIN.

Ju mer jag finurlar på det här, desto mer spännande blir det. Tänk så mycket man kan åstadkomma med tankens kraft? Vilket inte är något sensationellt alls men för mig har det varit lite av en ”Liljeholmens”. I nästan sex veckor har jag regelbundet använt mig av framför allt det som kallas ”andningsankaret” för att inte låta smärta och/eller känslor ta över ratten och framför allt för att ladda mitt energikonto. Det här fem minuterna är fantastiska. Man är nästan lite nyvaken när det är klart. Fast i början satt jag mest och undrade över hur länge jag skulle sitta, om jag suttit/legat tillräckligt länge, vad för mat jag skulle greja, hur barnen mådde, strulet med försäkringskassan och så vidare. Det gör jag än. Men inte lika intensivt. Jag kommer lättare ner i avslappning där jag inte tänker särskilt mycket alls. Eller där det åtminstone är längre mellan tankarna. Jag har även börjat lära mig att sortera och släppa känslor.

f03998dc1ae525d87c5658b72de1f8af

Känslor är, framför allt om dom handlar om framtiden, hur äkta dom än känns just där och då, inte alltid sanningen. Känslorna som ligger i mitt förflutna och som jag per automatik knyter till olika situationer färgar redan på förhand min upplevelse. Oftast negativt. Kan ta mitt arbete som exempel; Att redan på morgonen komma till jobb och ha hundra projekt och en inställning om hur jävla jobbig arbetsdagen kommer att bli (för det var den ju dagen innan! Och dagen innan det. Och för att inte tala om hur jäkla tung helgen var med sjuka kollegor och nya vikarier!) gör ju att arbetsdagen rätt ofta, för att inte säga alltid, inte alls blir särskilt bra. För redan där har jag börjat plocka på mitt begränsade energikonto och bygga upp en spänning i kroppen som sen retar igång min smärta.

Hade någon sagt till mig för två månader sedan att jag skulle komma att älska att meditera och köra avslappning så hade jag avfärdat dom. Trots att jag älskar att avsluta yogapass med savasanna och känner hur gott den vilan gör mig. Men nu trummar jag annorlunda. Jag har insett att avslappning och meditation ligger nyckeln till att jag ska fixa mina tunga arbetsdagar. Och min panikångest. Och min matångest. Och min fibromyalgi. Jag har långsamt utarbetat en plan för hur jag, när jag börjar jobba igen, ska jag unvika att hamna på minus. (Dessutom så måste jag börja sortera i mina uppdrag och lära mig säga nej. Men det är en annan historia.). Det är ingen enkel plan. Den kommer att kräva disciplin och engagemang. Varje dag. Förmodligen livet ut. Men det är genomförbart. Det måste vara det. Fibromyalgin har kommit för att stanna. Jag kan antingen låta den ta över och styra min livsbuss. Eller så bältar jag fast den i ett säte och så styr jag dit jag vill. Och det är framåt.

Här har ni en länk till en variant av andningsankaret; Andningsankaret med Ola Schenström Ola har även skrivet en riktigt bra bok där en cd-skiva med olika övningar medföljer. Ni hittar den här på Bokus; Mindfulness i vardagen. Om ni inte vill klicka er vidare så bjuder jag på en variant här direkt i bloggen;

Ha en fin Lördag! /Er Yoda i cajberspäce ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s