Smal som ett tecken på god hälsa. 

Jag har en last. Eller egentligen har jag ju flera, som kaffe, choklad, garn och en barnslig förtjusning i att gunga. Men jag är dessutom en tidningsjunkie av rang. Jag älskar tidningar! Det är något alldeles lyxigt underbart att sätta/lägga mig med den ny tidning om något som intresserar mig.

Idag kände jag att det sög i tidningstarmen. Kikade lite på trädgårdstidningar men det var rätt tunt med det så jag kikade av gammal vana på de olika tidningarna om träning och hälsa. Särskilt en tidning drog mina ögon åt sig. Där stod följande på omslaget;

Stark smal och sund. Allt i samma mening. Och på relativt kort tid. Allt från två dagar till fyra veckor.  Hmm.. Slog ett öga bland alla de andra tidningarna och jag hittade inte en enda tidning om hälsa där det inte stod om någon form av diet eller hur man skulle tappa si eller så många kilo på ex antal veckor. VECKOR. Inte månader. Det är snabbt fixat. Det är inte konstigt att unga flickor och pojkar får en snedvriden syn på hälsa och kroppsideal när sådana som jag, som rimligen borde vara gamla och kloka, blir triggade av det här. För givetvis bläddrade jag i tidningen. Kollade lite. Kanske skulle jag ändå? Den här gången kommer jag att bli så där smal och lyckad? Men jag satte tillbaka tidningen med en fnysning. Jag vet ju av egen dyrköpt erfarenhet att bara för att man är smal är man inte stark. Och en smal människa är inte per automatik sund.

Jag har varit medlem hos Viktväktarna. Ätit LCHF. GI. Paleo. Om vart annat. Och så har jag testat att ersätta måltider med shakes eller tagit piller. En del ligger långt bak i tiden, pillertrillare var jag någon gång för en sådär 12 år sen eller så. Vägde väl runt 75 då. Var inte nöjd. Tränade som en idiot. Men sen lugnade det sig. Jag fick barn och allt det där. Sen kom skilsmässan och efter den tog det hus i helvete. Ni vet, en del av er har åtminstone fått följa glimtar av min resa. Mina upp och nergångar. Jag har under fem års tid mer eller mindre tränat på något sätt hela tiden. Bantat 10 månader av 12 varje år de senaste åren och ändå…. Så väger jag mer idag. Var jag nöjd när jag förra året lyckades gå ner en sisådär fem kilo från nu? Självklart inte. Tittar man bara på bilderna ser jag fräsch ut men under kläderna? Jag har bilder på datorn av min kropp när jag straffat den. Det är inget vackert… Så.. var jag sund? Som pressade mig så? Ständigt bantande? Med ångest och självskadebeteende? Med en ständig känsla av misslyckande när jag inte klarade det som ”alla andra” klarar av. Nej. Så klart inte. Är jag nöjd idag? Fem kilo senare? Nej. Men jag jobbar nu aktivt med att mota bort dom där tankarna. Jag äter inte enligt alla de olika regelböcker jag har (jag har många!!) men jag äter hyfsat. Jag rör på mig dagligen på något sätt efter min kropps dagsform. Är jag sund idag? Tja.. Det beror på vem du frågar. Jag skulle knappast passa på ToppHälsas framsida. Men spontant och stolt så svarar jag JA! på den frågan. Jag har äntligen börjat få in ett annat tänk runt mat. Satt maten underordnad livet. Mat är gott och träning en viktig del av livet. Men livet är inte bara mat och/eller träning.

Vad vill jag då ha sagt med detta egentligen? Jag vet inte. Det här är knappast något nytt. Och likväl är det så viktigt och tål att upprepas. Om och om igen. Var gärna sunda där ute. Gärna starka oxå. Vill ni banta? Om det är en hälsofara för er? Kör på! Men snälla.. Se upp så ni inte tappar bort er själva i jakten på kilona så ni blir som jag en gång var och ibland fortfarande är; Så fulla av hat gentemot er kropp så ni skadar den. Kroppen är ett fantastisk. Var varsamma mot den.

Kärlek! ❤

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s