Fibromyalgi & styrketräning. 

Jag är ju så skapt att jag måste ”känna” att jag tränar. Det ska vara ”lönt” att byta om. Så ni kan ju säkert gissa hur kul jag tyckt det varit när alla på smärtteamet upprepat om och om igen; LÅNGSAMT!! Tillåta mig att dö av tristess. Typ. Men alla är överens om att träning är bra och uppmuntrar oss till att röra oss dagligen. Rörelse i balans (visst låter det fint?) lindrar smärtan i det långa loppet. Lite förenklat innebär det att man  vid träning dels frigör kroppens egna ”morfin” vid träning och att man dels man ökar nivån på kroppens egna smärtbroms-hormon Seretonin. Fiffigt va? Detta kan man dra nytta av när man har fibromyalgi. Något man idag VET att det beror på att man har överkänsliga smärtceller. Något långt ifrån alla läkare har koll på idag. Tyvärr. Men jag har haft tur att möta folk som kan det här och som möter mig här där jag är just nu.

När jag fick diagnosen deppade jag ihop en del. Man läser ju om dom som knaprar piller och ligger utslagna alltid. Ska jag hamna där? Men allt eftersom har jag fått på mig ett par mer nyanserade brillor. Det finns olika sorters grader av fibro. Nästan lika många som det finns människor med diagnosen verkar det som. Och jag har en mildare variant. Som väl är. Den är skitjobbig när den slår ut mig och frestar duktigt på humöret när den biter tag men jag klarar mig utan mediciner och står och går utan större problem. Mitt jobb är en fråga jag måste ta tag i men det skjuter jag på framtiden ett tag till. En sak i taget.

Hur som helst, träning var det ju. Jag har sen ett gäng veckor tillbaka haft som mål att promenera 30 minuter om dagen sex dagar i veckan. Tempot är mindre viktigt. Men tiden är. En gång av de här sex har jag haft mina bungypump-stavar med mig. På det har jag långsamt börjat med nybörjarpass på Yogobe ett par gånger i veckan och ett yin yoga pass. Det har jag ”tid” med nu när jag går på smärtskola så jag passar på att utnyttja tiden så mycket jag bara kan. Nu har jag långsamt börjat öka mina promenader. Inte tiden. Men farten. Har även lagt in en intervall-promenad. Yogan blir jag långsamt starkare i så det faller sig liksom naturligt med ökningen där. Och någonstans där har jag börjat sikta mot att börja styrketräna. På riktigt. Bli starkare än min fibro.

Jag lyfte det idag när jag hade enskilt möte med min sjukgymnast. Hon tyckte det var en alldeles fantastisk idé! Och hämtade en snodd…

Jomensåatt… *skrattar gott* Och mitt ego som liksom inte tycker det är lönt att mysträna höll ju på att gå av på mitten. Men jag vet. Det är babysteps som gäller. Lika långsamt som jag trappar upp promenaderna börjar jag nu på noll med styrkan. Min sjukgymnast var helt med på mitt mål eftersom hon ser under våra gemensamma träningar i gruppen att jag vill och fixar mer. Så nu ska jag och min snodd träna biceps och axelrodd här hemma två gånger i veckan. Yeah! Här ska matas kanoner! Eller något. *asg* Nä. Men allvarligt? Det är rackarns kul det här. Och jag känner ju att kroppen, om än under viss protest, svarar på min träning. Jag har ont idag. Men det är hanterbart. Och det är så jag vill ha det.

Ha en fin kväll!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s