Fibromyalgi.  

Så är det. Jag har ont. Mitt onda har dessutom ett namn. Fibromyalgi. Tack för det liksom. Jäkligt bitterljuvt att ha det på papper. Kul med en diagnos typ. Men ändå skönt att veta. Jag är inte gnällig. Det här med att jag inte fixar springa ens en halv mil har en väldigt logisk förklaring. Dock kan jag inte släppa tanken om att jag faktiskt skulle kunna springa den där halv milen. Sjukdomsinsikt som vi pratar om runt vårdtagarna på jobb är en svår nöt att knäcka när det kommer till mig själv.

Läser lite på nätet. Inne på olika forum. Om andras fibro. Hur lite dom sover. Hur många mediciner dom tar. Hur trötta dom är. Hur ont dom har. Deras skov av smärta. Känner inte igen mig i det dom skriver. Jag sover relativt hyfsat. Tar inga mediciner (bortsett från panodil) vilket i och för sig nog beror mycket på att jag inte varit hos läkaren för min smärta förrän nu i höst men ändå. Jag jobbar heltid som undersköterska. Vilket om jag är ärlig kostar på men det går. Och jag undrar i mitt stilla sinne om min fibro liksom är på riktigt? Vilket den är. Läkaren som visat sig vara en ledande läkare om just fibro, har ju sagt det till mig. Han hittar knappast på för att han tyckte han ville ge mig en ”upplevelse” i julklapp. Men ändå. Fan alltså. På ren svenska. Det räckte alltså inte med en penicillin-kur? Jävla skit.   

Och så tystnaden. Vem kan jag prata med? Vem orkar lyssna? Alla har något. Och jag vill inte ösa min skit ovanpå deras. Tänker att jag ska faktiskt säga som det är men när någon frågar ”Hur är det?” Så svarar jag ”Det är okej. Hur är det själv?” För vem pallar lyssna på något som jag själv inte riktigt vet hur jag ska hantera? Fibromyalgi dessutom knappast något livshotande. Det finns dom som har det rejält mycket kämpigare än trötthet och leder som ”brinner”. Så jag sopar mina ord och oro under mattan och kör på som vanligt. Det kommer att bita mig i arslet men just nu får det vara så. Jag håller på att förlika mig med att promenader och yoga är inte springa milen och träna crossfit men det är bra ändå. Bara en sådan sak. 

Så. Nog om detta. Nästa gång handlar det om stickning. Eller om stickning. Har ju ett projekt som snart är klart och ett nytt som ska påbörjas. Spänningen är olidlig. 😉 

 

Annonser

En reaktion på ”Fibromyalgi.  

  1. Jag förstår dig precis, skönt med en diagnos men va f-n man vill ju inte ha en kroniskt sjukdom oavsett… Ang fibro så hade jag en kolllega med fibro som mådde bra mycket bättre bara genom att ändra sin kost. Hon åt mycket fisk, fågel och vilt, skippade helt gris och åt sparsamt av ox. Det kan kanske vara värt att prova?
    Ha det bäst vännen / Kramen gittan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s