Äntligen dax för Blåbärspatrullen igen!

Det nya jobbet innebär skifte i varannan vecka-livet. Och för att rodda detta enklast stannade Generalerna några dagar längre hos sin pappa för att sen stanna hos mig en och en halv vecka.

Av hela mitt hjärta avskyr jag den hör logistiken. Mitt inre rasar att det är inte så här det ska vara. Det är absurt.

Men.. det är så här det är. Jag är mamma på heltid men har dom bara hos mig på halvtid. Sex år har det varit så. Och någonstans har jag resignerat inför det. Att säga att jag vant mig är att ta i men jag det är uthärdligt. Dock så märks det direkt i hjärtat när vi frångår dom här rutinerna. Det är som att mitt mamma-hjärta i någon form tänjs ut så mycket det bara går och när vi då passerar de vanliga sju dagarna så är gränsen nådd. Saknaden blir direkt mer påtaglig, nästan smärtsam, dag åtta. För mitt hjärta har på något sätt vant sig vid sju barntomma dagar, inte åtta, nio eller tio. Låter det logiskt? Förmodligen inte. Men ungefär så är det.

Så igår, när dom äntligen landade här hemma sjöng mitt hjärta av ren lycka. Äntligen!! Nu är det vår vecka. Ända tills nästa söndag igen! Med lördagsgodis, för tidiga helgmorgnar, tvätt i kvadrat och Blåbärspatrullen innan läggdags. Det är som det ska igen.
image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s