Låta lusten styra…

Egentligen hade jag planerat ett besök på Friskis och Svettis igår. Hade lite hurtigt så där bokat mig på ett Indoor Walking-pass. Men under hela dagen på jobb gick jag med en längtan efter skogen så.. jag ändrade mig. Var oavsett riktigt trött och tänkte, i mitt stilla sinne, att när vintern drar snålt om husknuten kommer jag att längta efter de här ljumma sommarkvällarna. Då kan jag dansa, steppa, yoga eller spinna inomhus utan den minsta fundering över om jag missar något utomhus. Vargen höll med. Som alltid. Han är en klippa.

Det satt hårt inne men för någon månad sedan avinstallerade jag, igen, alla appar i stil med Runkepeer och är därför numera ute och motionerar analogt. Det vill säga; En flukt på klockan innan jag ger mig ut. Och en titt när jag kommer hem. Där i mellan låter lusten styra mina rundor.
Fördelen med att motionera så här, utan att mäta distans/fart, är att jag tillåter mig tiden att utforska nya stigar. Slå mig ner en stund vid ett vattenblänk, mitt under rundan, och bara vara. Medans jag kliar Vargen bakom örat. Eller så kör jag lite yoga. Försöker meditera. Eller kör lite träning. Om jag har lust. För att jag. Det fanns inte på kartan innan. Då var det pressa tider som gällde.
image

Numera har jag slagit mig till ro med att det ändå inte blir någon form av maralopps-styrketränings-ikon av mig. Så varför då pressa mig som om jag vore det? Missförstå mig rätt. Jag beundrar dom som gör det. Hatten av för deras engagemang, brinnande intresse och lycka i resultaten. Men dom är inte jag. Jag är helt enkelt en sån där vanlig motionär som bara tränar det jag tycker är kul på någorlunda regelbunden basis. För det mår jag bra av fysiskt och mentalt. Det är träning på mitt sätt. Trimmar kurvorna lite grann i all enkelhet.

Så om jag då kör till skogen med Vargen och mina stavar istället för gymmet så gör jag en vinst. Jag såg en ekorre, ett par rådjur, en snok och vid ett tillfälle dundrade något som med stor sannolikhet var ett vildsvin i skogen sidan om mig. Hela tiden med en strålande sol som sällskap. Allt detta hade jag missat om jag piskade in mig till gymmet. Det var liksom meningen jag skulle till skogen igår. Andas. Den här turen lär jag minnas längre än en runda på crosstrainern.
image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s