I all välmening…

-Men det är ju varmt nu. Man samlar vätska. Du ska se du går ner i vikt sen.

-Men nu när du slutar banta och väga dig ska du se att det börjar hända grejer på vågen.

-Träffade X igår. Shit va hen hade gått upp i vikt. Där är det inte ont om fika…

-Såg du så smal X blivit? Duktig hen är!

-Men du.. Du är inte tjock. Inte kan du känna så? Det stämmer ju inte.

De här påståendena har jag hört inom loppet av fyra dagar. Alla av olika personer. Men några även av samma person. Om jag nu tydligt sagt att jag ska sluta banta? Varför får jag då svar i stil med;

”Å va bra! Du ska se det händer grejer nu när du inte är så fixerad!”

Mmm… det var ju just det som var grejen. Jag slutar inte banta för att gå NER i vikt. Jag slutar banta för att lära mig att leva. Jag slutar nanta för att lära mig det andra sagt länge; Jag duger oavsett. Men när folk i all välmening säger saker som jag nämnde innan så nappar något inom mig på den tanken. Att om jag slutar vara så fixerad så går jag ner i vikt.

Och det är direkt kontraproduktivt mot vad jag vill uppnå. Vad vågen visar är oväsentligt. Tveksamt om jag någonsin väger mig igen. Vill inte veta. Jag vet redan så väl att det är för mycket. Vet att jag kommer att må skit. Och det är det inte värt. Det är en siffra. Punkt. Kan jag som är sjukt höjdrädd, klättra i nät fem meter över marken kan jag sluta banta.

När jag sa till Kärleken att jag tänkte köpa mig ett par jeans som passar och inte bara gå och vänta på att smaljeansen ska passa, fick jag till svar;

-”Så klart att du ska.”

Svårare än så är det ju inte. Men inom mig gnager det en smula. Jag har ju misslyckats med mitt stora projekt.

image

Men så drar jag till skogs och river av ett pass i skogen med stavarna. Springer några gånger längs en slingrig stig i en backe. Känner hur kul jag tycker det är. Hur fantastisk min kropp är som hänger på mina infall. Ser en glipa mellan träden, smiter mellan och stannar upp. Framför mig breder ett fält med korn ut sig. Gyllengult i solen och lite prasslande i vinden. Hjärtat bankar i bröstet av backträningen. Tar in det fina. Drar några djupa andetag. Jag lever. Och det är fint. Resten löser sig. ❤

image

Ha en fin fredag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s