Kommer jag att tycka att jag duger då?

Det var längesen jag bakade. Och det finns många skäl till det men inte ett enda skäl är sunt eller särskilt logiskt. Det gick inte. Jag har tappat bort mig och härdsmältan var ett faktum. Igen. Kärleken har sopat upp spillrorna och pusslat ihop mig. Igen.

Så..

Jag börjar om. Igen. Inte på någon diet. Inte efter något träningsprogram. Jag börjar om på mig själv. Igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen men jag måste. Jag kan inte längre lägga mig med en påse godis en ledig dag med en underbar bok och bara koppla av. För det går jag upp i vikt av. Jag inser hur absurt det är att jag slutat dela en flaska vin med Kärleken och pratat strunt alldeles för sent ut på natten för jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att gå upp i vikt. Jag har slutat att känna det jag borde känna när han tar på mig för jag tycker att jag inte är något att ta på. Jag är trött på att få min mat analyserad av andra människor, som i all välmening, givetvis, tycker dom har en sorts rätt att ha åsikter på det jag äter. Jag är trött på att analysera allt jag äter i bra eller dålig mat. Jag hittar på den ena bleka ursäkten efter den andra när någon bjuder på fika. Fast jag älskar fika. Jag har tappat glädjen i att röra mig för jag ser allt som ett sätt att gå fortare ner i vikt. Kommer detta att ändras om jag blir smal? Vill jag ens bli smal? Kommer jag att bli gladare och lyckligare? Kommer jag att tycka att jag duger då?

Tveksamt. Mycket tveksamt. Alltså… Jag ska äta det jag vill, träna det jag tycker är kul och köpa kläder som passar. Sen om det är spenat eller choklad, promenader eller indoor walking eller står 44 eller 48 på lappen i byxorna, det är jädrigt oväsentligt. För det VET jag med säkerhet att jag kommer bli lycklig av. Jag ska bli en ascool kurvig hälsosam chokladälskare som odlar rosor och förför Kärleken med rödvin en onsdag. Och njuter av nybakade chokladmuffins med mina pojkar en regnig söndag. Det är mitt nya löfte till mig själv. Den här gången ska jag verkligen försöka att inte svika mig. ❤

image

Jag firar detta med att baka. Igen. Den här limpan svepte förbi i Insta-flödet här om dagen, jag bestämde att den skulle vara första limpan på vägen. Den var ljuvlig och ni hittar receptet här; Filmjölkslimpa! Ha en fin kväll. ❤

image

Annonser

2 reaktioner på ”Kommer jag att tycka att jag duger då?

  1. Jag känner igen mig själv i det du skriver här, och det du har satt ord på tidigare.
    Något som jag upprepar för mig själv ( som du har skrivit) är att fokusera på det som kroppen faktiskt klarar av, trots allt som gör ont och det som begränsar. Livet ska levas med skratt, kärlek och njutning. Som lycklig är man snyggare!

    Samtidigt gör det ont i själen när magen är i vägen för att måla tånaglarna med nagellack. Eller när halsbrännan plågsamt påminner mig om att kroppen inte mår bra av 10 kilos övervikt.

    Jag fortsätter att försöka kombinera ansvar med sunt förnuft, och lycka, njutning med vila och träning.
    Kram på dig, min kloka vän.
    Nu ska jag rulla ut mattan och ta hand om mig själv!

    Gilla

    • Du är så fin & jag är glad att vi följer varandra lite här & var i de sociala medierna. Hoppas du hade en fin stund på mattan! Namaste! ♡

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s