Mellan andetagen…

Går en sväng. Längtar lite efter värmen. Men njuter av allt det frodiga gröna. Rosen vid växthuset har snart slagit ut sin första blomma och jag ser fram emot att få sticka näsan i den och dra in dess doft. Jag längtar förtvivlat efter att få dra in doften så djupt att den slår an en sträng i hjärtat så det slår ett extra slag. Dofterna i trädgården är som balsam för alla ens sinnen. När jag sluter ögonen och långsamt drar in doften från en ros eller den tunga doften av jord, värme och tomat i växthuset så stannar allt upp. Mellan två hjärtslag landar allt och för ett ögonblick finns inget annat än doften här i nuet. Där, då och nu är jag i ett slags Status Quo. Allt föränderligt stannar upp och jag hinner liksom med för ett ögonblick. När jag slår upp ögonen igen kan jag nästan känna mig yr när omvärlden susar på i sin vanlig rasande fart igen.

IMG_20150617_073221

Genom att vara medveten ute i trädgården så tvingar jag mig själv att stanna upp, andas och bara vara. Mellan andetagen med doften av ros lindad runt själen är jag bara Veronica. Jag andas trädgård. Andra stickar. Läser. Eller mediterar. Eller promenerar. Vad man gör är oväsentligt. Jag tror att man genom att koppla ner och koppla av samtidigt som man väver in en gnutta ”Slow living” i sitt liv hinner man med mer. Framför allt hinner man med det viktigaste; sig själv.

IMG_20150617_073734

Ha en fin onsdag, vi hörs! ❤

Annonser

En reaktion på ”Mellan andetagen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s