Ni kan kalla mig Tant Vickan!

Jag har sen ett tag tillbaka funderat på att köpa stavar för att liksom piffa till mina promenader. Det är ju bara att erkänna att någon gym-råtta lär jag aldrig bli. Och gå på grupp-pass nu under sommaren? Njae… jag älskar ju att vara ute och gå. Och tänkte att sådana där stavar verkar ju vara bra.

Bortsett från den lilla detaljen att stavgång har lite av en tant-stämpel på sig. Alla som går med stavar har vitt hår och löständer. Jag hoppas ni förstår den drypande ironin nu men så lite åt det hållet går mina fördomar.

Kollade iallafall runt lite på nätet efter stavar, tänkte att det kan ju inte vara så avancerat MEN se ni! Där hade jag fel. För det tog inte lång tid förrän jag insåg att det här med stavgång? Det är minsann rena rama matrialsporten! Det finns stavar för över 3000 riksdaler! Utan att dom går en meter eller bränner en enda kalori gratis åt en. Det ni! Utbudet är inte enromt men riktigt stort. En stav är inte bara en stav. Nej förstår ni… Det finns olika dubbar, olika handtag, med eller utan olika sorters fjädring, olika material på själva staven och så vidare och så vidare.

Jaha ja… liksom. Det slutade med att jag köpte mig ett par Bungypump-stavar med lätt motstånd. Jag är ju trots allt sjukt otränad numera och har ett flås med enormt förbättrings potential.

image

Gav mig ut i skogen mitt på blanka dagen igår. Tänkte att här möter jag ingen som jag behöver skämmas inför när jag snubblar över mina egna stavar. (Vilket funkade så där. Mötte fem personer. Fyra av dom gick med stavar. Och var män! Dom trodde nog som jag…) Det är rätt mycket teknik det här med att gå rätt med stavar. Det är inte som jag lite fåfängt trodde bara att gå. Inte för att jag egentligen trodde det men jag har ju koordinationsförmåga som en telestolpe. Men ändå. Dock hade jag tur. För det visade sig att jag rätt lätt fick ordning på stavarna och hittade rytmen. Så länge jag inte tänkte och just den biten är ju rätt lätt fixad för min del. Att inte tänka menar jag. Eller tänker gör jag för mycket ibland men ni fattar. Det gäller att hålla huvudet lika tomt som när man promenerar i vanliga fall liksom. För om jag började fundera över hur jag satte staven så snubblade jag eller gav stackars Vargen som gick sidan om en dask med staven. Alltså var det bara att blicka framåt och svänga på med armarna.

image

Tänkte att jag skulle ta en liten runda. Men gick fel. Så liten runda blev nästan tre kilometer längre än vad jag tänkt och slutade på drygt ÅTTA kilometer. Vilket jag så klart känner idag. My Lord! Träningsvärken är inte monumental. Men jag simmar inte ryggsim bara så där idag. 😛

Fast imorse kunde jag inte sova så jag packade in stavar och Varg i bilen och drog till skogs igen. Idag kunde jag fokusera på både ljudbok och stavgång. Det tar sig med rätt-stavningen. Så att säga. 😉 Jag är väldigt kär i mina stavar faktiskt. Möjligen tror jag att jag tog väl lätt motstånd på mina bungypump-stavar men tja.. Dom duger ett gäng månader till skulle jag tro. Dom är lätt det bästa köpet i träningsväg jag gjort!

image

Och när det gäller den där tant-varningen? Så får jag be om ursäkt och krypa till korset. Stavar rockar fett! Och om nu jag får tant-stämpel så spelar det ingen roll. Jag har ju redan pelargoner och stavar. Bara att köpa en sådan där Dramaten-kärra oxå! 😛 😉 Men då ska den så klart vara blommig! Så kan jag vara tantig med stil!!

Hoppas ni har haft en fin lördag och får en fin kväll! ❤

Annonser

En reaktion på ”Ni kan kalla mig Tant Vickan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s