Inte BARA en trädgård…

När jag startade upp den här bloggen så var det med en tydlig inriktning på trädgård. Och det kan tyckas banalt. Alla mina ord om trädgård här på bloggen. Alla mina bilder på Instagram. Alla samtal om trädgård som jag försöker ha med människor i min omgivning. (Kärleken är väl den som ”drabbas” värst.) Allt detta?

Det kan tyckas banalt. Tjatigt. En smula besatt. Överdrivet.

IMG_20150502_071448
Min energikälla…

Och ja det är det kanske.. Men vad är alternativet? För mig? Och i förlängningen även min omgivning? De jag älskar? Och som älskar mig?

Mjo.. Det ska jag berätta… Alternativet är kaos, smärta, tårar och förtryck. Av mig själv. Av min kropp. Jag har rest mig. Fallit. Rest mig igen. Fler gånger än jag kan räkna. Jag faller än. MEN. Inte lika hårt längre. För jag rensade i mitt sociala flöde. Jag startade nytt konto på Instagram och öppnade den här bloggen. Gjorde en nystart. Jag rensade bland personerna som fysiskt finns runt om mig. Och jag flyttade blicken ut till min trädgård. Med vårens energi städade jag så dammet det flög. Plockade ihop buketter av det som jag mår bra av. Det som ger MIG energi. Att vara på väg mot 40 och utveckla en ätstörning det är en bedrift i sig. Och väldigt, väldigt skamligt. Jag som förr aldrig funderade över mat och träning skapade mig ett liv där allt handlade om just det. UTAN att vara anorektiskt smal. Eller hetsäta och kräka upp allt efteråt. Och så länge man inte är tonåring, mager och kräks så bantar man bara. Eller? När blir den där lilla bantningen inför sommarsäsongen osund?

För mig blev den osund när mitt jags värde avgjordes av vågens siffror. När jag klöste mig tills jag blödde för att jag inte gått ner i vikt. När jag skrek och grät om vartannat över 2 hekto mer än förra veckan. När jag slog blåmärken stora som tefat på min mage att jag tyckte jag var fet och äcklig. När jag gömde min blåslagna kropp i en flanellpyjamas och släckt lampa för kärleken. Då var min bantning osund. Då var jag med stormsteg förbi det som är sunt och hopplöst fast i ett träsk av ångest, självförakt och destruktivt beteende.

IMG_20150502_074450
Ärrad av kriget jag fört mot mig själv… ❤ 

Men allt vände den där dagen då jag slog sönder min gamla våg och flyttade fokuset ut till min eftersatta trädgård. Jag minns att jag tänkte;

-Jag går ut och gräver lite!

IMG_20150426_143335

Jag gräver än. Och jag väger mer än på mycket längre. Men jag känner mig inte misslyckad längre. För jag VET att jag gör så gott jag kan. Jag övar på att äta bra mat. Jag övar på att motionera för att bli stark och vacker. Inte för att bli smal och/eller kompensera att jag ätit eller ska äta ett choklad. Jag övar på att inte lyssna på alla andras kostråd som dom ger fast jag inte bett dom om dom. Jag övar på att hylla mina kurvor. Samma kurvor som Kärleken älskar. Medans jag gräver övar jag på att bara vara och må bra här och nu. Jag hyllar livet genom att så frö. Både i jorden och i min själ. I takt med att mina planer för trädgården växer fram läker min självkänsla och växer med den. Med min kropp och min själ skapar jag och skördar resultatet i form av blommor och grönsaker. Jag är inte längre den ständige misslyckade bantaren.

IMG_20150502_084517
Tränar för att bli stark och vacker!

Så ja… För en utomstående och kanske för en del av dom som jag känner kan mitt ”trädgårderande” tyckas banalt, besatt och rätt överdrivet. Det bjuder jag på. För jag vet bättre. Min trädgård är mer än bara min trädgård. Den är långt ifrån banal. Här har jag grävt ner ätstörningen och grävt fram något bättre. Något starkare och mycket vackrare. En Veronica som tror allt mer på sig själv. En lycklig Veronica.

IMG_20150427_060909

Annonser

2 reaktioner på ”Inte BARA en trädgård…

  1. Tack för att du berättar!
    Du är inte ensam, jag jobbar också med att flytta fokus till det som gör mig glad, stark och charmig? Tränar för att bli stark, yogar för att bli frisk och äter för att bli charmig!

    En av tjejerna på årets Biggest Loser sa så här, när hennes föräldrar sa att hon hade ju aldrig blivit mobbad för sin övervikt:
    ”Jag är den största mobbaren i mitt eget liv.
    Om någon annan hade varit så här elak mot mig, hade den inte fått vara kvar i mitt liv.”

    Kram på dig, min Vän. Gläds med dig för ditt växthus, dina skitiga byxor och jorden under dina naglar!

    Gilla

    • Ja man har varit, och är till viss del än, väldigt väldigt elak mot sig själv. Men de går att vända på det. Vi kan! ♡
      Kram tbx!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s